Ger upp för idag, men jag kom över 10.000 steg 🙂
Archive for september, 2011
10.000 steg.
29 september, 2011Kofot.
29 september, 2011Igår hade jag Dagny i soffan, vi myste big time, så känner jag en ”flärp” på sidan av henne, i size som en bröstvårta (på henne då) å när jag kollade så var det en fästing, en äcklig jä**a fästing!
Jag plockade bort den med en ”fästing-kofot” å när jag fick bort den så såg jag att den var död, men likförbannat så äcklig!
Men jag måste göra lite ”reklam” för kofötterna… Tycker att dom är asbra!
Full korg.
29 september, 2011Som hundägare är det aaaalltid folk som är ”ute efter en” ang om man plockar upp hundbajset eller inte, vilket jag som förälder förstår extra mycket. Jag går inte så mycket i gräskanterna, så som barnen gör, å ja det är klart att man ska plocka upp efter sin hund.
Idag när jag kom från tandläkaren så såg jag en papperskorg med väääldigt många bajspåsar i, å jag tycker att det är riktigt dåligt av kommunen att inte vara bättre på att tömma korgarna!!
I det här fallet har de ju även satt upp hundpåsar på samma stolpe, för att folk ska bli bättre på att plocka upp efter sin hund. Uruselt att ni inte kan tömma då, Botkyrka kommun!!!
Gilla!
28 september, 2011Pappersjobb.
28 september, 2011Ny bättre smak?
28 september, 201110.000 steg.
26 september, 2011Ångest.
26 september, 2011Idag är en sådan där riiiiktig skitdag.
Jag somnade med ångest, jag har sovit pissdåligt och jag vaknade med ångest. Iofs inga ångestattacker, tack å lov, men ångest som ligger å trycker över bröstet å gör det svårt att andas.
Fast idag hade jag tur, jag jobbade ihop med Denice hela dagen och det kändes faktiskt lite bättre efter ett tag.
Jag hoppas på att kvällen å framför allt natten ska medföra mindre ångest, men vi får väl se.
Skriket.
25 september, 2011Ibland gör det så ont i hela min kropp att jag bara vill skrika! Aaaaaaaaaah!!!
Aaaaaah!!!!! Gaaaaaah!!!!
När jag var yngre så hade jag och en vän ett ställe som hette ”skriket”.
Jag vet inte om vi faktiskt trodde att vi var så långt borta att ingen hörde oss skrika, eller om vi struntade i det, men vi stod där vid tillfälle och bara skrek, och skrek och skrek, rätt ut, inte ord eller så, bara skrek.
Vill minnas att det var grymt skönt, efteråt. Få utlopp för lite frustration.
Borde kanske ta å skaffa mej ett ”skriket” igen… Ja, det kanske vore något. ”/