Imorse ”lyxade” jag till det lite.
Jag tog turkisk yoghurt, skivade lite jordgubbar, delade på några valnötter och ringlade över flytande honung… Sedan satte vi oss på balkongen å njöt av det hela i morgonsolen.
Man kan även ha färsk mynta på, men jag är inte så förtjust i det så jag hoppade det.
När Adam var sjuk i körtelfeber så fick han en krya-på-sej-present av Sofia, en jump’in från NelloLi. Samtidigt passade jag på att beställa ett par jeans också.
Jump’inen var rätt stor, den är 98/104, med lutning åt 104, men viker man upp ärmarna ett varv å stoppar in mudden vid fötterna i strumporna så funkar det alldeles utmärkt, dessutom lär han kunna ha den rätt länge 🙂
Jeansen älskar jag! De är också rätt långa, men muddarna sitter tightare å hela jeansen är verkligen apsnygga.
Jag beställde ju som jag skrivit tidigare även mössor sytt i endast ett lager tyg därifrån också.
Jag ville titta på hockeyn, så jag la lilleman i stora sängen, å där höll han på att krångla en del, han låg å babblade å grejade. Så sa jag att han skulle lägga sej ned, annars fick han sova i sitt rum. Så tystande han ett tag, å sa sedan att han ville göra det. Jag blev verkligen chockad… Så jag frågade honom om han verkligen ville sova i sin säng, i sitt rum. Aa svarade han.
Jaha, det var bara att bädda den (under dagens sömn så hostade han så han kräktes, och jag hade slitit bort lakanet) och låta honom krypa ner.
Han ville ha tänd lampa, å jag hörde att han höll på å babbla där inne men han somnade iaf. 🙂
FYI: Han har i hela hans liv bråkar om sömnen, å att somna själv, i hans egna säng är inget som hör till vanligheten, å absolut inte utan tjafs, å definitivt inte att gå från stora sängen till hans säng, självmant!
Jag har rätt länge balanserat på gränsen… Ofta överhängande på den dåliga sidan.
Jag har sedan Aug förra året fått kämpa som
fa-an för att inte hamna under den is jag åkte igenom då.
Jag överlevde min andra katastrof inom samma kategori förvånansvärt bra, nästan lite för bra. Fast å andra sidan var jag mer inställd på det då.
Så kom 1maj, jag fick reda på Mari’s bortgång. I lite mer än 2veckor har jag fått kämpa med näbbar å klor för att hålla näsan ovanför vattenytan.
Jag sörjer varje dag, känner sådan grym saknad, skuld och… Och… Tomhet?
Jag tog ett viktigt steg i tisdags, å jag skulle ringa å berätta det för henne, men gissa vad???? Hon är död så det går inte.
Å jag blir så arg på mej själv, så jävla arg!!!!! Att jag är precis lika självupptagen som alla andra och tar saker förgivet.
Fan! Fan! Fanfanfan!!!
Nu har Adam varit nappfri i lite mer än 3månader, sedan han var insjuknad i körtelfebern. Vilket syns på tänderna, och rent allmänt har det varit bra, kan sakna det ibland när han har svårt att sova, men annars är det bara bra.
Idag åkte alla hans nappar (som vi hittat) med Denice och Melina hem, men innan dom åkte så gick M runt med påsen med nappar i å Adam skulle promt ha napp! Det första RIKTIGA tjafset om nappar på dessa månader. Han blev jättearg! Men ingen napp skulle han ha, bestämde jag.
Men innan detta satt han och Melina i hans säng å lekte med napparna, å när jag kom in såg A ut såhär:
I söndags fixade jag beställningen av blommor till Maris familj, det har tagit mej lite tid, har haft sådan ångest över hela situationen, och funderat mycket på vilka blommor jag ska beställa, vad det ska kosta och framförallt vad man ska skriva i kortet.
Jag känner fortfarande en extrem sorg över hennes bortgång, det känns som ett svart hål i själen, ett hål fyllt med rädsla, oro, sorg, lite ilska och en del förtvivlan.
Jag önskar att jag hade berättat för henne att jag såg upp till henne, å att hon lärde mej massor. Men precis som alla andra, tar man saker och ting förgivet.
Buketten jag beställde till familjen.
Nu äntligen har dom kommit! Vilka då? Adams specialbeställda mössor, såklart!
Han är ju ett öronbarn, och eftersom jag inte vågar chansa på att ”anatomin i öronen mognat” så blir det, precis som förra våren, sommaren, hösten, vintern, mössa på hela sommaren.
Jag har jagat som fan efter mössor som är sydda i enkeltyg, alltså endast ett lager tyg, så att han ska kunna ha dom mitt i sommaren också. Tyvärr har detta varit jättesvårt att hitta. Jag hittar så tunna till spädbarn men inte till äldre barn, han hade en mössa som han fick av fadder J kring 6-8mån någonting, som jag då valde alldeles för stor stl på, för att jag tyckte att han såg tuff ut i den, men känner att den har gjort sitt nu, nästan 2år senare (eftersom jag haft sjukt svårt att hitta dom, gissa om jag varit glad att jag valde alldeles för stor? :)).
När Adam hade körtelfeber, så fick han av sin ‘faster’ Sofia en jump’in från Nelloli, så jag kontaktade Lotta där och frågade om hon kunde sy mössor till honom med endast ett lager tyg.
Det har tagit ett tag, men oj vad fina dom var!
Är nöjd över valet av mönster å färger på tyget, dom passar Adam väldigt bra.
Han var skitsur för att han inte fick hålla i telefonen själv… Å ja, ser också att tröjan inte kanske matchade världsbäst… :p
Ut med det gamla, in med det nya! heter det ju.
Jag försöker mej på det här, i alla fall i liten skala.
För några veckor sedan hittade jag porslin som jag ville ha, från IKEA, men det fanns inte på lager, varken i Kungens kurva eller Barkarby, så jag kunde inte köpa det…
Sedan har jag kikat lite då å då å sett om det kommit in, å när jag kikade i torsdags så hade det kommit! 🙂 tyvärr inte djupa tallrikar men vanliga flata, assietter och skålar å det fick duga så länge tänkte jag. Tyvärr hade jag inte någon bil eller så att åka, för att släpa porslin på bussen känns rätt uteslutet…
Men igår kom vi iväg, å tydligen hade de även fått in djupa tallrikar också, yeeeay. Tyvärr var det endast vit grund på alla utom skålarna som även hade svart, men det blev bra ändå 🙂
Det gamla porslinet.
Det känns såå A-l-e-x.
Vi hade en jättebra eftermiddag och kväll igår. Första gången på… Jag vet inte huur länge som vi inte bråkar på hela eftermiddagen och kvällen, inte ens vid läggningen. Så underbart! Kan inte beskriva känslan det ger att slippa det för en gångs skull!!!
Tyvärr förstördes det några timmar senare av att Adam först vaknar och gnäller lite, å efter ca 4-5 min gick jag in till honom för då har han börjat gråta istället, sedan började han hosta å hosta å hosta, tills han spyr, å han låg så att allt hamnar i ansiktet på honom å han vaknade till i panik (såklart) å är tokledsen. Jag fick ta upp honom å tvätta av, å byta kläder, och där var det kört, han var så arg och ledsen, vilket höll i sej bra länge. Jag sov bredvid honom till 23:30-00:00 någonting… Sedan imorse var han också jätteledsen, å arg. Men det gick iaf över tills jag åkte till jobbet, så vi får se hur eftermiddagen lider.
Känner mej tom inombords. Livet och vardagen rullar på, vilket kanske är bra, men jag har lust att skrika… ”hey!! Fattar ni inte att hon är död???!!!”
Jag vill kunna sörja, för det gör ont, det gör mej rädd att hon dog, så fruktansvärt rädd.
Jag ska försöka skicka blommor till familjen, men jag vet inte vad jag ska skriva. Har nu försökt diktera ihop något i flera dagar men det blir bara platt, statiskt och konstigt.
Saknar henne.
Alexandra 