Efter en lång tid hemma ska Ajr lämnas på dagis imorgon.
Jag är ledig, men jag kände att jag ville lämna honom, då kan jag hämta honom om det är något utan problem.
Men det ger mej sådan ångest att lämna honom. Vill inte. Vill ha honom hemma. Bah, om någon hade sagt att jag skulle känna såhär för 2v sedan, när vi kom hem från sjukhuset, så hade jag garvat å sagt ”ellerhur!”. Då var jag så extremt jävla matt, å slut att jag en dag bara grinade. A bara grät å grät å grät å grät å allt jag gjorde var f e l !!! Jag hade gett hur mycket som helst för att någon hade kommit i hjälpt mej då, bara tagit honom några timmar, eller hjälpt mej hålla tålamodet uppe ett tag.
Men nu, när han ska lämnas, (å jag jobba på tisdag) så känns det b a r a jobbigt å ångestframkallande.
Tänk om han har ont å dom inte förstår honom? Tänk om han egentligen är trött å behöver vila men han inte riktigt kan varva ner, å på så vis förlänger läkningsprocessen, tänk om han bara vill komma upp å mysa för att ta det lugnt en stund å de inte har tid med honom…
Ni behöver inte tala om för mej att jag är löjlig, eller att det kommer gå bra, för ja, jag är löjlig och ja, högst sannolikt kommer det gå bra, iaf när jag väl lämnat honom, för har en stark känsla av att lämningen imorgon inte kommer vara allt för rolig… Å det gör det hela inte lättare heller…
Nu ska jag försöka sova, eller åtminstone invänta morgondagen.
Alexandra 