Läkarbesök.

Den 22/11 var vi hos läkaren. Och därefter har jag varit rätt deppig. Känns jobbigt att erkänna vad som nu fått mej att deppa ner mej…
Läkarn vi träffade var totalt värdelös. På riktigt.
Hon berättade för mej att barn under 2år ofta blir sjuka. Det berättade hon ungefär 511ggr…
Sedan berättade hon att Adam behöver näsdroppar när han är så pass förkyld. Även detta delade hon med sej 511ggr…
Hon sa även att laktosintolerans inte alltid syns på proverna, ca 70% syns inte. Vart hon har fått denna siffra ifrån vet inte jag, men ja, detta sa hon dock bara en 4-5ggr…
Hon ville att vi skulle köra mjölkfri kost på honom… Inte laktosfri utan mjölkfri (pga ev komjölkprotein-allergi). När jag sa till henne att det kan vi absolut pröva, vårat problem är att han inte äter ordentligt när han är sjuk, förutom välling, och eftersom han är sjuk så pass ofta, så blir detta ett rätt stort problem.
Svaret jag fick på detta var: små barn, under 2år bli ofta sjuka.
-Mm, jojo svarade jag, men vårat problem kvarstår… Det är svårt att få honom att få i sej något annat än välling när han är sjuk…
Svar: Det är viktigt att dom får i sej något när de är sjuka!
-Jo, svarade jag, det förstår jag också. Faktiskt. (här började jag bli rätt irriterad) men han vill inte äta något annat än välling när han är sjuk, vi får liksom inte i honom något annat.
Svar: det finns något som heter majsvälling.
-Jo, vi har prövat det, men han äter det inte.
Svar: mm. Men 70% av barn som blir testade visar inte blod. Men de blir bättre så fort de slutat med mjölk.
-Okej.
Svar:när han är så här förkyld (han var ”vanligt täppt”, precis som han så ofta är) behöver han näsdroppar.
-Mm.
Ungefär här, (då hade jag försökt få råd om hur jag ska lösa välling-frågan gång på gång på gång) la jag ner… Jag blev PRECIS som min mamma när hon inte var så nöjd på läkare/lärare när jag var yngre. Jösses, det hade lika gärna kunnat varit hon där… Men nu förstår jag varför hon gjorde så…

Utöver dessa saker så vägrade Adam bli undersökt av henne… Fick tvinga honom att låta henne lyssna på honom….
Under det sista året, med några läkarbesök inkluderat, har jag lärt mej att jag måste lita på min son! Varje gång han riktigt riktigt krånglar med läkare (ja, han protesterar såklart om han har världens ö.i å läkaren vill kolla i hans öron, så det beror helt och hållet huur Adam protesterar..) så har det visat sej att dom varit skit.

Efter läkarbesöket kände jag mej helt knäckt, jag började grina gång på gång å ville bara åka hem, men det gick inte, hade rätt mycket att göra på jobbet. Överlevde dagen, å tog mej därefter hem, rätt förstörd.

Summan av dagen, fr.o.m. i onsdags, den 23/11 äter Adam mjölkfritt. Helt.

På onsdagen ringde läkar-fan mej, å jag hade samlat lite kraft, å krävde att hon skulle skriva ut mjölkfri välling på recept, vilket hon också gjorde.
Sedan frågade jag henne hur länge han skulle gå på detta.
Svar: några veckor, man måste hinna se resultat.
– okej… Men hur många är några veckor? En månad eller två veckor eller vad?
Svar: nä, längre än en månad!! Minst 1 1/2!!!

Å hur skulle jag kunna veta det..? Gissa mej till det eller?

Summan av samtalet: vi ska börja gå hos dietist i Älvsjö. Jippie!

Adam i väntrummet, min älskling ❤

Försvunna råttor.

Jag har rätt länge letat efter Adams små-råttor.
Jag tvättade dom efter vår magsjuka, när Adam försökte torka dom torra med först toalettpapper, sedan kökshandduken ❤

Därefter försvann dom. Det finns ju alltid en risk att de hamnar under/bakom soffan, eller under våra sängar mm, men jag har verkligen flyttat på allt, å nää, det har inte sprungit fram några råttor.
Sedan såg jag dom för ungefär en vecka, åsså försvann dom igen.
I slutet av förra veckan låg jag i Adams säng å pillade på hans gul-rosa bil… Å öppnade sitsen… Tadaaaa! Där hade Adam lagt dom.. Jag gissar på att det är där dom legat hela tiden 🙂

Sniff.

Mamma, när hon är en smula kreativ.
Så söt bild 🙂

Makramékurs.

Igår var jag på makramékurs hos svärisarna. F’s kusin Frida och hennes mamma har gått flera kurser i makramé och ska börja ha lite kurser själva.
Det var jättekul! Fast ett litet armband tog typ 3h!!! Visst om det Bara! hade varit jag så hade det väl gått lite snabbare, men fasen inte mycket…
Men det var inte så svårt som jag ändå trott..
Här är mitt resultat från gårdagen:

Fuck.

Fyfan vad deprimerande!!!
Orkar inte ens tänka på skiten, gör mej bara illa till mods… Jag är säkert dum i huvudet, å troligen är det mej det är fel på… Fan.

Orkar inte. Vill inte.
Tänker på finaste T istället. Å hennes F. Och R. Och E. Tänker på er så mycket. ❤

:(

Gaaaaaaaaaaah.
Känns som om jag ska kvävas. Känns som om någon sitter på mitt bröst, försöker tvinga mej att andas å för varje försök så skär det i hela bröstet.

Jag känner mej så besviken, på så många människor. Det behöver inte vara stora saker, men det finns där…
Känner mej så fruktansvärt värdelös, som en enda stor bluff.
Dessutom känns det inte som en enda jävel litar på en.

Jag önskar så att jag kunde få stänga in mej i ett mörkt, tyst rum, å bara få gråta. Å slippa gå ut där ifrån på bra länge. Tills smärtan i bröstet lättat en aning åtminstone.

In the Westlings-recident.

Torsdag till fredag, förra veckan, var jag och Adam hos Westlings.
Först passade jag Melina (ja, Alexander kan jag inte påstå att jag passade direkt.) på torsdagskvällen, när Denice var på föräldra-möte, det gick huuuur bra som helst.
Nattning av barnen? Omg! Duschade Melina, gav dom välling, när den var slut väntade jag 20min för att se så att Melina inte bajsade, sedan lyfte jag upp henne å sa att hon skulle gå å lägga sej, å hon började direkt åma, sedan la jag henne i sin säng, klappade om henne, sa godnatt, la på täcket, å jag såg att hon höll på att somna, släckte lampan å gick ut -inte ett ljud! Alexander sa ”oj, skrek hon inte?” ”nä svarade jag, men nu ska du få höra på någon som kommer skrika!” å plockade upp Adam å sa att han skulle lägga sej.
Jag la honom i vagnen, lånade Philips mjukis-hund, pussade lite på honom, så sov han. Say what??! Vad är detta? Vi har annars kriig om allt som ens låter som sova… Så båda sov vid 19:15! Är så imponerad!
Vid 20-tiden frågade jag Alexander lite fint om han skulle gå å lägga sej, han svarade att han bara skulle avsluta det som var på datorn, å jag fortsätter kolla på tv, så hör jag honom borsta tänderna helt plötsligt, å så. Sen kröp han ner å lade sej.
3/3 ungar lade sej utan så mycket som försök till bråk. Jag är sjuuukt imponerad.

När D kom hem satt vi å snackade fram till kl 02 någonting, då vaknade Adam å jag la honom i sängen, å somnade bredvid honom så småningom.
Adam vaknade vid ca 07:30 å efter ett tag gick vi upp, lilleman hade gjort en full blöja kan man säga.
Vid 9-tiden fick vi den brighta idéen att åka till IKEA, som vi väl där ångrade oss om, men men.
Har haft en toppenkväll och dag! Nedan följer lite bilder…
Melina skjutsar runt på Adam, runt runt runt, dom hade askul!

Vinkar till publiken… Vid VARJE varv (detta roade sej Adam också med, men han sa mest hejhej!)

Frukostmys framför tvn

Adam har alltid alltid tyckt om Alexander väldigt mycket, å jag tror att han ser upp till honom.
På dessa bilder var han så extremt nöjd över att få hålla Alexander i handen, å han gick runt å babblade å pekade på massa saker…

Toalettbesök.

Lilleman gjorde mej såååå stolt igår! Han kissade på toaletten för första gången! Han har såå många gånger lagt sin ring på toaletten, krupit upp där och bara suttit, med och utan blöja, o så babblar han om figurerna på ringen (Nalle Puh), men igår så kissade han lite också! Å herrejösses vad stolt man som förälder kan bli för lite kiss :p

Tror inte att han är nära att bli blöjfri, men det är ett steg i rätt riktning!

Lugnande.

Efter det värsta av magsjukan lagt sej så bokade jag tvättstugan å tvättade en del, å jag måste säga att jag bara älskar när det ser ut såhär i Adams garderob, det gör mej lugnare inombords!

Blää!

I lördags när jag jobbade, så gick jag till Pressbyrån å handlade en macka, för att jag inte ätit något, å Blääää säger jag bara, den var skitäcklig! Hua!